SVEN-ERIC JOHANSON 100 år!
På den här sidan kommer du att kunna finna löpande info om jubileumsåret 2019
Sven-Eric Johanson, född 10 december 1919 i Västervik, död 29 september 1997 i Göteborg, svensk tonsättare och organist.
Sven-Eric Johansons far, Emanuel Sollenfors, var adjutant i Frälsningsarmén, sedermera pastor i Missionskyrkan. Familjen flyttade flera gånger mellan orter i olika delar av Sverige. När Johanson var tonåring var de bosatta i Forshaga, där han som självlärd ung tonsättare fick en symfoni framförd. Han inledde sina formella musikstudier 1938–39 vid Folkliga musikskolan på Ingesund, varefter han fortsatte dem vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm, där han tog musiklärarexamen 1943 och organistexamen 1946.
Vid konservatoriet i Stockholm undervisades Johanson i komposition av Melcher Melchers. Han studerade också i liten omfattning för Hilding Rosenberg (1944), Fartein Valen (1951) och Luigi Dallapiccola (1957). Han komponerade ofta i tolvton, influerad av den s.k. Andra Wienskolan, även om han inte helt underkastade sig de dogmer som utvecklats där.
Under början av 1940-talet var Sven-Eric Johanson en av medlemmarna i Måndagsgruppen, en sammanslutning av unga tonsättare som bildades i Stockholm 1944. Genom sin radikalism väckte den stor uppmärksamhet. Medlemmar var förutom Sven-Eric Johanson, Karl-Birger Blomdal, Sven-Erik Bäck, Ingvar Lidholm, Claude Loyola Allgén och Hans Leygraf. Alla utom Allgén ochLeygraf var elever till Hilding Rosenberg. Måndagsgruppen, som protesterade mot både den "diverterande" 1930-talsmusiken och 1800-talsromantiken, ägnade sig under sina möten på måndagar speciellt åt att studera Hindemiths "Unterweisung im Tonsatz". Gruppen spelade en viktigt roll i det svenska musiklivet under 1950- och 60-talen, men med tiden kom medlemmarna att gå skilda vägar.
1944–52 var Sven-Eric organist i Missionskyrkan i Uppsala, varefter han bosatte han sig i Göteborg, där han 1952–77 verkade som organist i Älvsborgs kyrka (Hagens kapell). Efter att ha sagt upp sig från denna tjänst levde han som fri konstnär.
Johanson gjorde sig känd som något av en musikalisk mångsysslare. Förutom en mycket stor produktion av renodlad konstmusik låg han också bakom experiment och musikhappenings, bland annat på det experimentella Ny scen i Göteborg Han hade ett brett musikaliskt register där både modernt och mer traditionellt tonspråk ingick. Som en av de mera färgstarka personligheterna i det svenska musiklivet, och med en yttre uppenbarelse som leder tankarna till en Salvador Dalí, framstod han – och framställde sig gärna – som en gycklare och upptågsmakare, men där fanns också en stor portion allvar i hans väsen och någon bohem var han långtifrån; få tonsättare har varit mera produktiva.
Bland Johansons verk finns många operor och tolv symfonier, av vilka två är körverk och en är för kammarensemble. Därtill ett antal solokonserter, bland annat för i sammanhanget så udda instrument som balalajka och nyckelharpa. En av hans största framgångar som tonsättare av instrumentalmusik var den tionde symfonin, Symphonie Chez nous (1990). För denna fick han 1993 stora Christ Johnson-priset, en av Sveriges främsta utmärkelser för klassisk musik. Johanson utgav 1986 en skiva med elektroakustisk musik, Rotas Tenet. Mest känd och omtyckt har han nog dock blivit som körtonsättare. Han också har skrivit musik till flera teateruppsättningar. Bland annat Flotten och Hemmet av Kent Andersson, föreställningar som sattes upp på Folkteatern i Göteborg.
Han finns representerad i den svenska psalmboken med en tonsättning till psalm nr 214a, Lär mig att bedja av hjärtat, tonsatt 1976.
Han fick fem barn. 1951 Maria, 1952 Annicka, 1954 Mikael, 1960 Isabella och Kristofer 1973.
Sven-Eric Johanson är gravsatt på Stampens kyrkogård i Göteborg.
© Copyright Isabella A Johanson